Följ ditt hjärta och jag ska visa dig vägen!

I förra inlägget skrev jag om hur jag direkt tänkte på ”Följ ditt hjärta och jag ska visa dig vägen” när jag så på tavlan i kyrkan i Warszawa.

Jag har på nått sätt alltid vetat att jag skulle ”hoppa av” den ”vanliga” vägen. När jag läste boken (och sedan såg filmen)  ”Eat, Pray, Love” så kände jag igen den där känslan av frihet. När man inser, att det inte är det värde i matrealistiska tillhörigheter, som man trodde när man drömde om dom.

Samma känsla som när man läser om folk som säljer allt och seglar jorden runt, då väcks en liten ljusglimt av drömmar, hopp och förväntan.

Jag håller på och avslutar 9år som Purchasing and Supply Chain Manager. Jag har varit anställd i 2 stora bolag under den tiden. Jag har cashat in pengar till aktieägare och Private Equity bolag. A Desire 2 inspire är mitt avhopp; det är mitt avslut på en tidsperiod i livet och en öppning av en annan. Jag helt övertygat om, att när jag nu fortsätter att följa mitt hjärta så får jag guddomlig hjälp på vägen. I denna blogg ligger en djup önskan om att inspirera. Gör du redan nått inspirerande så #hashtag #ADTI eller #adesire2inspire så ska jag länka till dig. Jag frågar dig:

Vad drömmar du om, vad finns i ditt hjärta?

Guds käftsmäll kändes i hela kroppen

För ett år sedan var jag på en tjejweekend i Warszawa. Vi strosade runt i gamla stan, besökte tehus, champagnebar och så självklart det obligatoriska besöket i en kyrka (fast i en annan ordning).

Happiness, fun and love in Warszawa. Best friends.

När vi var i kyrkan såg jag en tavla som var som en käftsmäll direkt från Gud. Jag såg den och kände ett sug i magen. Du vet när det slår till så man tappar andan. Jag såg den och tänkte direkt: ”Följ ditt hjärta och jag ska visa dig vägen”.

Orginal bilden från kyrkan.

Jag tog ett kort och la som bakgrund i mobilen för att vara säker på att jag inte skulle glömma det. Jag har tittat på det många gånger och det har betytt mycket för mig, men det har varit svårt att prata om med andra. Hur ska jag förklara att jag har en bild av Gud på mobilen? Det är liksom inte det vi pratar mest om i min vänskapskrets.

Låt oss reflektera tillsammans.

Jag har en kompis som är Ateist, släkt som inte är medlemmar i kyrkan, en massa folk på hela bandet däremellan.  I andra änden har jag en kompis som är med i kyrkovalet och en annan som spelar orgel. Oavsett vart, var och en är, så har jag aldrig haft behov av att prata om det, förens nu. Vill du vara med och reflektera, så följ med mig.