Kategori: ACIM

Under ett decennium har det varit en del av min personlighet. Jag har jag använd mitt platina kort som en bekräftelse av mig själv och som ett skydd mot omvärlden.

Jag har alltid haft svårt för folk som tror dom är bättre än andra. Jag har haft behov att hävda mig mot de, och platina kortet har varit mitt vapen.

Det var en sommar för några år tillbaka. Vi var ett stort gäng som hade gjort en vandring och krogrunda på Koster efterfult av en krogrunda i Strömstad. I dörren på väg ut från den sista krogen kommer en kommunpolitiker fram till mig och ifrågasätter hur jag kan gå på krogen i en flisjacka. Jag förklara att vi har varit på Koster och vandrat och att jag tycker den är skön. Han förklara för mig hur det endast är andra klass människor som går klädd så. Det är samhällets botten som inte förstår att man klär sig snyggt når man går ut. Jag hiver fram KORTET, mitt älskade AMEX platina, trycker det upp i huvud på honom och frågor om han tror att jag har det kortet för att jag levar på samhällets botten. Sedan lämnar jag den häpna mannen där på hamnen. Det så mycket man kan säga om fördomar och vanföreställningar, men jag ska inte gå in på det nu. Verken hans eller mitt beteende. Jag bare konstatera att det var skönt då.




Eller vad med första gången jag var ut på krogen, efter att jag blev mamma för andra gången. Två vackra kvinnor som jobbar inom kosmetik branschen står i baren och är måttligt intresserat av mig efter jag undrade vem av dom som skulle gå hem med min kompis. Låt mig förklara att min fråga byggde på många års erfarenhet av denne charmörs förmåga och välja fritt på krogen. Nåväl, det var kanske fel av mig och anta att de var där för det. Jag ville ju gärna prata mera med dom, så jag la en ny beställning i baren och slängde fram kortet väl synligt. Jag ser att den ena tjejen tittar och nickar till den andra tjejen att hon ska titta på disken. Det går ca. 2 sekunder och tjejerna inleder en djup konversation om hur härlig bohemiskt jag ser ut i min maxiklänning och tusen frågor om vart jag kommer från. Efter att ha avslutet  min drink konfrontera jag tjejerna med min observation. Det var inte populärt och det var dags för mig att gå hem.

Jag gillar på nått sätt när folk tror ett och så får de plötsligt en ny vinkel eller idé. Jag vill dock gärna att det ska vara för att vi har haft en spännande dialog inte pga. en plast attribut, som ett kreditkort.

Jag älskar alla fördelar som följer med kortet. Att kunna glida in i loungen på flygplatser över hela världen, har varit optimal när barnen var små. När jag sitter i loungen kunde jag titta runt och fundera på vad folk jobbar med som gör att de också har tillgång till lounge. Vi hör ihop. Jag passar in.

Eller tänk när vi bokade 4 nätters gratis boende på Hilton Time Square för alla poäng som vi samlat. Det var innan AMEX ändrade poängsystemet och man faktisk fick nått för att man var kund. Idag giller jag Coop och VI skogen bättre. Att hjälpa andra istället på att fokusera på vad jag kan få.

Det är nästan varje gång jag har lämnat ifrån mig kortet till en expedit, var jag har känd ”undra du vad jag jobbar med?”. Jag har lagt så mycket känslor i det kortet så jag förstår inte att det var så lätt att klippa det, när jag hade tagit beslutet.

Under hela detta år har jag gjort några drastiska beslut i mitt liv. Jag har valt en ny väg i livet. Fokusera på att sprida kärlek och bemöta alla med kärlek. Sluta med och vara i affect och i EGO. Jag gick ju bla. kursen i mirakler, som jag tidigare skrevet om här. Den och healingen, fick mig att skala av lager efter lager av värderingar som tynger mig istället för att lyfta mig. Detta blir ett så tydligt exempel.

Igår morse så drog jag kortet omvänt nio i bägare, som bla. kan betyda Materiell förlust och illusorisk frihet. När jag fick kortet så tänkte jag: ”öj då inte så roligt, måste vara pga. av telefonen jag tappade i golvet som fungera dåligt”. Men allt eftersom dagen skred fram så blev det klart, att jag vill inte längre ha mitt AMEX kort. Nu är det dags. Jag vill vara fri.

Frihet kan beskrivas på så många sätt. Förra veckan såg jag en video med en amerikansk kille som förklarade hur man fångar apor olagligt. Man skär hål i en kokosnöt och fyller den med frukt. Apan får precis in handen, men när den knyter för att ta frukten så kan den inte få ut handen. När den inser att den håller på och bli fången så river och sliter den ännu mera. Så länge apan inte vill släppa frukten så kommer den bli fången.

Jag slipper frukten i kokosnöten. Jag är fri och kan äta direkt från trädet.